Många tror att kärleken där av för många bråk, men oftare dör den av att vi slutat sträcka oss mot varandra av rädsla för att bli avvisade.
Kärleken dör av ensamhet – mitt i tvåsamheten. Här ger psykoterapeut Gabriella Schwihilik fyra vägar tillbaka till kontakt när tystnaden tagit plats.
Kärleksrelationen har, på gott och ont, blivit den viktigaste emotionella relationen i de flesta människors liv. Majoriteten av oss lever inte längre i stödjande småsamhällen med vår ursprungsfamilj och våra barndomsvänner i närheten. Vi arbetar fler timmar, pendlar längre, umgås mer genom sociala medier i stället för fysiska möten och har därför färre tillfällen att utveckla nära relationer. Utifrån denna förändring är det kanske inte så förvånande att en långsiktig parrelation är ett av de viktigaste målen i livet. Relationsproblem är även en av de vanligaste orsakerna till att söka sig till terapi i dag.
Föga anade jag att den där soliga höstdagen 2014, när jag åkte ner till Lund för att gå grundkursen i en relativt ny parterapimetod, skulle bli en vändpunkt på min långa terapeutiska resa: ÄNTLIGEN! En behandlings- metod för par som passade mig som handen i handsken utifrån sin relationella, humanistiska och anknytningsbaserade hållning. Det var attraktion vid första ögonblicket. Visserligen har det hänt många gånger tidigare under årens lopp, men den här gången var det annorlunda. Det har snart gått sex år och idag har förälskelsen gått över till en djupare, tryggare men också mer komplex kärlek. I början var allt så enkelt.
