EFT är en anknytningsbaserad, empirisk prövad korttidsmodell som även integrerar teorier och interventioner från det humanistiska och systemiska fältet. Dr Sue Johnson är den som primärt utvecklat modellen sedan 1980-talet utifrån en relativt ny vetenskap om kärlek och anknytning. Teorin utgår från att kärleksrelationer är emotionella band som bygger på det medfödda behovet av trygg emotionell samhörighet.
Problem i parrelationer handlar om förlusten av en känslomässigt trygg anknytning. Det vill säga frånvaron av emotionell närvaro, när vi inte når vår älskade känslomässigt eller vår älskade inte är lyhörd. Vi hamnar då lätt i känslan av ensamhet och hjälplöshet och kan överväldigas av ilska, sorg, smärta och framförallt obehag. Att vi känner obehag och även rädsla är inte så förvånande utifrån vårt nedärvda behov av anknytning för vår överlevnad och när vi förlorar samhörigheten med vår älskade äventyrar det vår känsla av trygghet. Denna förlust ger upphov till ett negativt samspel som i sin tur upprätthåller förlusten. När tryggheten hotas i relationen och vi inte upplever att vi får något positivt gensvar från vår partner används olika otrygga anknytningsstrategier, medvetet eller omedvetet, som ett skydd och för att hålla kvar relationen. Gemensamt för de olika strategierna är att de i grunden drivs av hotet om separation
Parterapi utifrån emotionellt fokuserad terapi tillhör en av de parterapiformer som har starkast stöd från forskning. Exempelvis visar studier att 86% av de par som gått i parterapi med EFT förbättrar sin relation avsevärt och att ca 70% av de par som är i kris kan bearbeta sig igenom krisen. En sammanställning kring den forskning som finns om EFT hittar du här (engelska): EFT och forskning